Alexandra Arrhén tilldelas Peos Stipendium 2020

Positiva Gruppen Syd tilldelar Peos Stipendium för år 2020 till Alexandra Arrhén.

”Vi är glada och stolta över att tilldela årets stipendium till Alexandra. Peos Stipendium handlar om att uppmärksamma insatser, såväl vardagliga som exceptionella, för personer som lever med hiv, av personer som lever med hiv. Året 2020 har prövat oss både som individer och kollektiv, därför behövs positiva, upplyftande initiativ och exempel, och det bidrar årets stipendiat med” säger Emanuel Karlström på Positiva Gruppen Syd.

Alexandra blev under året nominerad av sin mamma med följande nominering:

“Vår dotter Alexandra föddes 1995, samma år som Peo dog och är en fantastiskt glad och positiv tjej som fick sin HIV diagnos hösten 2018. Hon hade rest under en längre period och i hänryckning och förälskelse blivit smittad. Alexandra tog efter en initial chock beskedet med stor fattning och har sedan dess engagerat sig, spridit information och jobbat hårt för att stigmat kring HIV ska minska. Alexandra utbildar sig till sjuksköterska och har som en vision att fortsätta sprida info och att hjälpa och informera på platser i världen där kunskap om spridning och skydd är mindre utbredd. Alexandra är väl värd alla stipendier i världen ! Vi älskar henne !”

Vi ringer upp Alexandra för en pratstund några dagar efter att vi meddelat att hon kommer att bli tilldelad stipendiet.

Hej Alexandra, hur känns det att ha vunnit Peos Stipendium 2020?

Hej! Jag blev både glad och överraskad på samma gång! Jag läste på om Peo efter jag fick nyheten och det känns så kul att bli uppmärksammad, trots att jag inte tycker jag gjort så mycket känns det väldigt tacksamt.

Du var 23 när du 2018 blev diagnostiserad med hiv och det var din mamma som nominerade dig till stipendiet. Vad har dina föräldrar betytt för dig i att hantera diagnosen och att fortsätta vara dig själv efter diagnosen?

Jättemycket, dels var mamma med på ungdomsmottagningen och när vi bokade besök på Huddinge sjukhus var även pappa med. Så från dag 1 har dem varit med mig. Det har varit jätteviktigt. Jag litar på dem och ter mig till dem när jag har frågor och så. Jag hade väl egna rädslor i början men mina föräldrar tog själva fram information och pushade mig att gå på konferenser för unga med hiv. Så det har varit superviktigt att ha dem med mig, man kan väl säga att det som rör mig rör också dem.

När kom du först i kontakt med andra med hiv efter din diagnos? Och vad betydde det för dig?

Det var typ tre veckor efter min diagnos som jag fick gå på hiv konferensen för unga, vi var väl cirka en 30 pers. Framförallt så har jag blivit vän med en kille därifrån och vi har hittat varandra bra. Jag tror väl det beror mycket på att han fick sin diagnos bara ett år innan mig och att vi båda delar andra intressen, som att resa till exempel.

Sen var det självklart skönt att träffa alla de andra i början som var i samma situation. Jag kände väl en del skam i början och att jag förorsakat det här själv, men folk som hade fötts med hiv sa att varken du eller vi som fötts med hiv har bett om det här. Visst du fick det efter oskyddat sex, men det har folk hela tiden. Så det var skönt att känna att vi ändå satt i samma båt så att säga och inte är här för att vi specifikt valt det själva.

Vad betydde det att som i ditt fall, snabbt få kontakt med peer kontakter och andra som lever med hiv?

Nu fick jag kontakt relativt snabbt men det hade nog varit bra att till exempel få en kontakt direkt. Till exempel min mentor som jag fick senare, om hon kunde varit med lite tidigare och kanske förberett mig på konferensen och välkomnat mig in i olika grupper. Trots att jag fick kontakt på tre veckor så var det mycket som hände, smittspårningen och hela den biten, så ja en kontakt tidigt är jätteviktigt.

Men jag vet också andra som fått vänta i över ett år, och min vän som jag nämnde tidigare, från konferensen fick vänta i över ett år. Då gjorde han research själv och hittade andra som levde med hiv.

Du läser till sjuksköterska idag, hur ser du på framtiden, vad vill du göra?

Just nu är jag på gynakuten och det är jättespännande, och det är väl framförallt kvinnor som jag skulle vilja jobba med eller ungdomar. Så jag ser mig själv jobba antingen som barnmorska eller kanske på ungdomsmottagning. Sen tycker jag också det är jättespännande det här med folks egna upplevelser av att vara sjuk och för mig blir såklart hiv nära.

Jag var till exempel i Etiopien i början av året och träffade då en organisation som jobbade med hiv för att lära mig hur det funkar där, hur tänker man kring hiv, sex och så vidare. Där tänkte man lite annorlunda, både personer som lever med hiv och organisationerna som jobbar med hiv, det tyckte jag var väldigt intressant. Så i framtiden kanske intervjua folk och dyka ner djupare i de här frågorna, det vore kul!

Vi tackar Alexandra för pratstunden och säger grattis till utnämningen!

Vad är Peos Stipendium? – Per-Olof ”Peo” Persson var 1989-1993 ordförande i Positiva Gruppen Syd och en pionjär i att uppmärksamma hiv och aids såväl i södra Sverige som nationellt, bland annat som vice ordförande i RFHP (Riksförbundet för hiv-positiva, nuvarande Hiv-Sverige) under 1991-1993. Peo dog 1995 och sedan 1996 delas ett minnesstipendium ut i hans namn. Läs mer om Peo och stipendiet här: https://www.pgsyd.se/peos-stipendium/